Blå december

Jag kommer från ingenstans
Och ska nån annanstans
Daniel Bernhard var min far
Jag bär hans blod och namn
Jag hamnade här, ett slumpens val
En kvinna tog mej an
blå december

Min första vän, en regnfågel
Försvann över ett hav
Jag fostrade honom som min son
Men vindarna höll honom kvar
Min sista vän, en amulett
Den har jag runt min hals
blå december

Jag satt på kajen och skrev ett brev
Från en livbåt till en hamn
Hon kom som jag från ingenstans
Som drivved in mot land
Hon gav mej eld för värmens skull
Och is för mina sår
blå december

Hon hade rest med gycklare
Och levt i tält och prång
Hon började som en lärling ska
Och slutade i en solnedgång
Hon sjöng om Spanien och Kärleken
Jag spelade min gitarr
blå december

En natt då fyra gräsänder
Låg vid vattenlinningen
Vaknade jag av ett andetag
Och en kyss mot tinningen
Hon lämnade månen ny och stark
Och försvann som i en dröm
blå december

Jag kommer ifrån ingenstans
Och ska vandra natten lång
Daniel Bernhard är mitt namn
Och detta är min sång
Till dej som har ditt hjärta kvar
Hos brons och guld september
Och blå december